Haft en svacka i veckan. Känslor av värdelöshet, av att vad jag än gör så kommer jag inte att lyckas, att jag inte kan påverka mitt liv. Den gamla vanliga visan, liksom. Förr fick en sån dag mig att bara falla längre och längre ner i ett depressivt tillstånd, evig nedåtgående spiral. Nu unnar jag mig faktiskt lyxen att tillåta mig själv att ha sämre perioder utan att dränkas i skuldkänslor. Herregud, man är ju inte mindre än en människa. Och människan är inte och ska inte vara perfekt.
Jag tänkte då lite på vad man kan och inte kan och vad man förutsätter om sitt kunnande.
- Kan du rida?
- Jag vet inte, jag har aldrig provat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar