Vågor

Allt går i vågor. Det är långt ifrån första gången. Det verkar vara naturens lag på något vis - när allt blir som mörkast, när det bara blir värre och värre, när man till slut förlorar hoppet... då vänder det.

Konstigt nog precis när man ger upp, är det för att man förlikar sig med ödet? Eller för att världen, livet, universum är en sinusoid?

!

Det finns ingen sommar utan vinter, värme utan kyla, sol utan regn, dag utan natt och tro utan tvivel.
Tänk på det varenda gång du tvivlar på dig själv och kom ihåg helhetsbilden.

Ego?

Jag håller på att bli ego.

Kan jag helt sonika bry mig om mig själv?
Får jag....?