Hmm...

Har fått en insikt som jag inte riktigt kan sätta finger på, än mindre ord. Det är något jag börjar fatta, en öppning sker. Jag kan inte uttrycka vad det är, jag vet bara att det är mycket positivt!

Två sätt att hindra sin egen utveckling

Läser en intressant bok om personlig utveckling. Har redan insett att jag har två egenskaper som håller mig på plats och inte låter mig att blomma upp:

1. Perfektionism
Jag skulle alltid vara tvungen att ha högsta betyg. Bra räckte inte, bäst skulle det vara. Jag som var så smart och intelligent, visst borde jag ha det! Hade jag bara tillräckliga betyg betydde det att jag inte jobbade tillräckligt hårt. Allt det här har hängt med mig från min barndom där jag kände att jag kan inte svika släkten som trodde på mig. Senare i livet omvandlades det till prestationsångest och ständiga känslor av otillräcklighet.

2. Rädsla för nederlag
Hänger ihop med nummer ett. Att vara sämre än andra, att inte prestera tillräckligt, att vara den som inte klarar av saker. Resultatet blir att jag backar i ingångsskedet, inte vågar satsa, är rädd för att ens försöka. Vegetation och att gå med på vad som helst av rädsla att jag misslyckas.

Nu är jag inte den personen längre, men en del av den synen på mig själv sitter kvar. Det är bra frigörande att kunna se och reflektera över dessa mekanismer, chans för vidareutveckling finns :-)

...

Ibland måste man kanske bara nå botten, innan man vandrar mot toppen.

Upp och ner

Allt skakar, gungar just nu. Är det inte det ena så är det det andra. Inne på vecka tre med sömnproblem och magknip.
Gör ont som fan när närmaste bara bryter kontakten för att man säger ifrån, men in i helvete heller att jag låter mig fortsätta utnyttjas! I refuse to be a victim ;-)

Långa avsked

Jahapp. Ingen har någonsin påstått att det här med att förlora en människa från sitt liv skulle vara enkelt, lätt och behagligt. Har faktiskt hört tvärtom ;-)

Vissa försvinner för gott, andra kanske finns kvar men i ett annat egenskap, en annan dimension. Att det händer är smärtsamt och ska göra ont, även om man gärna vill springa ifrån det och återgå till det som varit, "det var ju bättre förr". Men nu är inte förr och att hoppas att saker och ting blir som förr i tiden, är att hoppas på det omöjliga; ingen har någonsin lyckats vrida tillbaka tiden.