Jag är så trött. På livet. Fast - nej, tvärtom. Livet gör mig trött för att det händer så mycket. Dels verkligheten, men på den lägger sig ett tjockt lager med minnen som dyker upp från ingenstans som nycklar till mitt innersta. Små undanträngda händelser som jag starkt känner är viktiga för vem jag är idag ploppar nu upp i situationer då jag är kanske lite mer emotionell, mer öppen mot det jag ser runt omkring, tillfällen då jag ser här och nu med lite mer öppna ögon än vanligt. Och så nutida känslomässiga kamp på alltihop.
Jag har så många gånger velat skriva om vad som pågår inom mig. Men det har varit alldeles för många reflektioner, alldeles för få ord. Min energi har inte räckt till.
