Sitter och är på väg till årets fest, liksom. Läser random inlägg på nätet halvt slentrianmässigt. Och ka-boom!! flashar ett minne förbi och en sekund senare ett liknande från helt annan epok, annan tid, annat sammanhang. Ord som någon sagt, som borrat ett djupt hål inom mig, vid båda tillfällen samma ord och det blir jag medveten om först nu, ser hur de biter varandra i svansen, hur otroligt sammankopplade dessa händelser var. Jag får sår på nytt för gamla smärtan lever kvar och jag inser att dessa två separata men ack så identiska tillfällen hänger starkast möjligt med vad som varit den dominerande kraften under största delen av mitt liv: känslan av skuld.
Insikten slår till utan förvarning med sådan kraft att jag får tårar i ögonen, allt medan jag är på riktigt gott humör på väg till årets fest.
Never underestimate the power of memory.
