En sak är att trivas med sig själv. Jag har ju tidigare skrivit om vikten av att äntligen börja tycka om sitt eget sällskap, inte desperat försöka ha folk omkring sig varje stund av rädsla för att vara ensam. Självvald ensamhet har sina fördelar och samvaro med en själv är av stor vikt.
Men sen börjar trappor.
Nästa steg är samvaro med andra. Som jag också nämnt förut, behöver människan social kontakt för att kunna växa och må bra. Och har man varit - eller känner sig, det räcker - avskärmad från andra så är det svårt att komma tillbaka. Lätt knyter man kontakter i ung ålder och det blir svårare med åren.
Det är ett jobb att fördjupa relationer och den ensamme kan känna sig uppgiven många gånger på vägen dit. Men att inte ge upp, att systematiskt och tålmodigt vänta och framför allt ge själv ska löna sig.
Håll kontakten. Hör av dig lite då och då. Föreslå saker ni kan göra tillsammans. Bjud hem till dig på middag eller fika. Det är inte med alla du kommer bli bundis men du kommer närmre vissa i alla fall. Relationer bygger på ömsesidigt utbyte, så erbjud dig, din tid och din uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar