Kände plötsligt den äckligt välkända känslan av saknad (kände kända känsla, kaka på kaka, jag vet). Saknad och handfallenhet, uppgivenhet inför att saker tas ifrån mig.
Jag hade en gång en katt. Det var en buse som var med mig genom min uppväxt. Jag fick honom på min 7-årsdag. Han var svårt sjuk och fick avlivas när jag var gravid för första gången. Men redan innan dess hade jag förlorat honom. Vid 15-års åldernblev jag av med allt av betydelse och så även min katt. Jag kunde inte ha honom med mig, han fick bo hos någon annan och varje gång jag såg honom blev jag smärtsamt medveten om att han inte var min längre.
Vet du hur det är att titta på något från ditt forna liv och känna att du inte har rätt till det längre? att inte ha något som är ditt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar