Jaha.
Har under min research innan jag kom hit snubblat över en del info om att psykologer bloggar minsann inte. Samtidigt finns det massvis med professionella bloggar i branschen - kloka råd, nya rön och trender och teorier inom vetenskapsgrenen. På intet sätt dåligt att de finns, absolut, men puh så opersonligt och....onära, overkligt, teoretiskt.
Inte för att jag har någon ambition att slå hål i väggen (som inte existerar). Att psykologer inte lämnar ut sig genom att skriva i det offentliga rummet om sina egna erfarenheter och problem som de tampas med är ett klokt val - deras privata liv kan påverka negativt deras yrkesutövning. Jag däremot är ingen psykolog, terapeut eller utbildad hjärnskrynklare. Jag har intresse för vårt mänskliga samspel, psykologiska mekanismer och erfarenhet av personlig utveckling och kan säga att det bästa är att se skal för skal åka av och det är den underbaraste upplevelsen som finns - att lära känna sig själv bättre och bättre.
Det krävs mycket eget arbete, det tar emot starkt rätt ofta då skyddsmekanismerna slår till. Är man envis så går det ändå, gör ont som fan många gånger när man blir medveten om sådant man har slängt långt ner i en mörk håla för att glömma. Men att gå genom den processen är värt all möda - att bli starkare, att börja ana vem jag är bortom alla förväntningar och förutsättningar, att börja leva mitt eget liv på riktigt. Du får gärna följa mig på vägen om du är nyfiken och bedöma själv; är jag logisk eller bara psyko ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar