Den där känslan, igen. Bortstött, utesluten, obehövd. Inte helt välkommen, inte helt med. Att glida på orden, surfa på fraserna, bolla med meningarna utan att nå INNEHÅLLET. Telefonsnack om oväsentligheter. Hur har du haft det? Hur mår din äldre son? Vi ska på fest hos bekanta.
Det smärtar att kärlek kan fördelas ojämnt, värderas, strös runt efter förtjänst. Eller är det kärlek?
Varför pratar du inte med mig på riktigt, pappa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar